Lindas Blogg

Jag följer ett gäng bloggar på nätet och vissa fångar min uppmärksamhet mer än andra. Ladydahmer.se är en blogg som fångar mitt öga. Även om jag håller med om mycket hon skriver så är det lika mycket jag inte håller med om.

Just genus är en fråga jag tycker är intressant och det finns mycket forskning i ämnen, tyvärr hittar jag inte experimentet jag tänkte lägga in som referens men jag kan berätta kortfattat om det. En kvinna sitter i ett väntrum med ett spädbarn i famnen. Barnet är inlindat i en filt och har på sig könsneutrala kläder. Kvinnan ber personen bredvid att hålla barnet medan hon går på toaletten.

I experimentet visade det sig att de allra flesta personerna som höll barnet funderade över vad det var för kön. De kollade under filten för att se kläderna och vissa tittade t.o.m. i blöjan för att säkerhetsställa barnets kön. Är det verkligen så viktigt att veta könet på ett barn du kommer hålla i en kvart?

Undersökningar har även visat att pojkar som gråter får mindre uppmärksamhet än flickor.

Jag är inte genusgalen och klär mina barn som tvärtom bara för att jag kan. Jespers favoritfärg är rosa och jag köper gärna det åt han men jag blir ledsen när han säger att han inte kan ha det på dagis för att det är en "tjejfärg". När han var liten älskade han att måla naglarna, det avtog också när han upptäckte att det visst bara var för flickor. Han hade långt hår med fina lockar tills han på uppmuntran klippte av dom för att "du vill väl inte se ut som en tjej?". Eller när han skulle få en cykel, tre år gammal och mommo säger "ta inte den, det är en flickcykel". Den var mintgrön med fjärilar och feer och en ringklocka som såg ut som en nyckelpiga.

Jag var en blå flicka när jag var liten. Jag älskade blått. Hade blått överallt på mitt rum och alla mina favoritsaker gick i blått. Skulle jag köpa en ny penna så var blått det första jag tittade på och så fortsatte det. När jag gick ut nian var balklänningen blå och samma sak när jag tog studenten. Runt 2002 så ändrades det till rött vilket senare blev rosa. Varför vet jag inte, jag har en teori om att jag började ställa ut Gizmo just i den vevan och ett blått band på hundutställning medan rött är bra och rosa är ännu bättre. Det kan ha något att göra med det men jag vet inte. Det jag däremot vet är att nästan allt i min garderob nu är rosa i olika nyanser och även mitt kök och badrum. Nu har jag även rosa slingor i håret. Ska jag köpa ngt nytt så är det rosa jag tittar efter, förra datorn, min mini-pc och fodralet till iPhonen är rosa.

De saker jag hittar och tycker om är rosa, även saker till barnen, och jag älskar att köpa fina saker till dom, är sakerna rosa så är det ännu bättre! Genus för mig är inte att sätta blått på Maja och rosa på Jesper, det handlar om så mkt mer. Att lära Jeppe att det är okej för han att ha på sig en rosa tröja eller ha rosa foppatofflor på dagis, HAN skulle aldrig reta ngn för att dom har "flicksaker", och det är så man måste göra tror jag. Inte propsa på saker på barnen för att visa sitt missnöje med hur världen funkar utan att lära dom vad som är rätt och fel. Det kommer alltid finnas andra som tycker olika och lär sina barn att pojkar gråter inte, rosa är en tjejfärg, pojkar drar i håret och retas för att dom gillar dig osv men det tänker inte jag lära ut hemma!

Jag vinner ingenting på att klä mina barn könsneutralt för när de blir så pass stora att det spelar någon roll så kommer alla ändå veta vad dom är för kön. Exempelvis personalen på dagis osv. Tanken är god att barn ska uppfostras könlöst på lika villkor men det fungerar inte riktigt i praktiken. Samma sak med att "mina barn får klä sig hur dom vill, vill dom ha cykelhjälm och stövlar på bröllop så är det ok med mig", ja, det kanske det är, men kanske inte för dom som ska gifta sig? Visst är det bra att vara individualist men man måste ju oxå lära sig hyfs och vett och att värna och visa förståelse för andras känslor.