Massor med bilder

2010-02-26 - 14:16:00


Kl. 14.53
En vecka senare. Nåväl, har inte haft så mkt spännande att skriva helt enkelt. Har börjat massor med gånger men har inte blivit ett helt inlägg.

Mio är verkligen en i gänget, Jeppe älskar Mio och Mio älskar Jeppe. Mio går med på vad som helst och ligger ofta i famnen på Jeppe.


Förra fredan hade vi fredagsmys och eftersom att Mio är den gosigaste hund jag någonsin haft så var han såklart med på ett hörn.


Jag och Stina var och promenerade men djuren en dag, blev mååånga härliga bilder på Chivas. Älskar att fota när han hoppar och röjjer i mjuksnön, mina vägrar ^^











Försökte få till lite snygga poskort här en dag när hundarna var nybadade, blev väl inte direkt några höjdare. Tror vi knäppte 100 på varje hund och det här är dom enda som inte blev skitdåliga ^^









I tisdags hade vi en liten kurs på BHK om akut djursjukvård. Vi fick lägga bandage och pyssla om våra små. Mio blev utlånad, han är så snäll den hunden så det är sanslöst ^^

Har varit enormt kallt här länge nu så det har inte varit mycket aktiviteter utomhus. Jag märker att Sisu är lite understimulerad men jag hoppas vädret blir mildare snart.

Igår var jag ute och fotade lite på dan:








Fick en så härlig på Sisu, det ser ut som att han ler :)


Var trivselkväll igår på klubben om djurskydd, intressant!

Nu ska jag duscha och fara å äta med Johan och Jeppe. Sen blir det att gratta Lisa och bada hundar inför utställningen imorgon!

Just another manic monday

2010-02-15 - 14:17:00


Kl. 15.32
Ska strax bege mig till dagis för att hämta Jeppson. Dagarna flyter på. Saknaden efter Gizmo är stor men inte längre så bedövande. Att tänka på att jag aldrig kommer få se han busa med en körsbärstomat eller se han lysa upp när man ska träna är jobbigt att tänka på men det känns som att vi har många fina minnen att tänka på istället för att han inte finns längre.


Stina har gjort ett collage med finaste Gizmo



Kl. 23.08
Nu är uppgiften klar, jisses, jag slår mig själv med häpnad, inlämnad med 52 minuter till godo ;) Stod klart och tydligt att den skulle vara på ca. 3 sidor ändå har några av mina studiekamrater gjort arbeten på 11, 7 och 8 sidor. För mig är det lika fel som att göra det på 1 sida.

Har varit på djuraffären och köpt valpfoder till Mio, Eukanuba blir det, kör samma som till Sisu, lättast så. Köpte ett utställningskoppel oxå, nu ska här tränas!

Fotade lite bilder på Mio igår när han var nybadad men jag tror inte en enda blev bra, ska undersöka saken lite senare.

Lotta satte iaf upp lite bilder som hon fotat på djuren i onsdags så jag snor dom.

Mio


Vackerpojken




Störtsköna Sisu vaktar sin krokodil.


Sisu och Gizmo


Gizmo <3

Lite ljusare

2010-02-12 - 14:18:00


Kl. 13.18
Blev klar med Sisu sent igår, han blir enormt tovig av att ha en valp hängandes i pälsen mest hela tiden. Fin blev han iaf även om det tog ett bra tag. Roade mig med att titta på Vampire Diaries under tiden och hann en bra bit i den serien.

Idag har faktiskt annars varit en bra dag. Känns fortfarande tungt att min älskade Gizmo är borta men det känns inte som att jag ska gråta hela tiden. Vid vissa tillfällen är det svårare, som när jag skulle ut med hundarna imorse och kallar Mio för Gizmo. Eller när jag såg Gizmos tomma koppel hänga på kroken eller se hans tomma matskål på golvet...

Har börjat läsa "Sagan om Isfolket" för tredje eller fjärde gången. Skönt att kunna koppla bort hjärnan ett tag.

Har seminarie nu. När jag slutar så funderar jag på att ta en promenad till Malmberget. Hundarna kan behöva rusa av sig lite och motion är alltid nyttigt. Tar med mig kameran och hoppas på en bra bild eller två.

Värsta dagen i mitt liv...

2010-02-11 - 14:19:00




Kl. 18.21
Den tyngsta dagen i mitt liv börjar gå mot sitt slut... Av någon konstig anledning har jag sovit bra inatt. Bättre än på länge. Somnade snabbt och sov som en stock.

Gizmo var upp två gånger och bajsade på golvet, han började bli sämre igen. När vi steg upp var han halvpigg. Ville inte äta men efter lite trilskandes så åt han en halv bit medvurst iaf. Allting kändes så overkligt, han drog i kopplet på väg till bilen, han har alltid älskat att få åka bil.

Framme på veterinärstationen så fick han sitta i min famn medan vi väntade. Vi fick komma in i ett rum och vänta ett tag. Jag satte Gizmo på bordet och tog av han kopplet. Pratade lite om vad som skulle hända och bad veterinären om ett "livintyg" för att få ut försäkringsbeloppet. Gizmo hade bara ett lågt försäkringsbelsopp men det hjälper lite av kostnaderna iaf.

Veterinären rakade Gizmos högra framben för att sätta in en kanyl. Gizmo darrade hela tiden. Det rann ut en droppe blod ner för hans tass och på bordet. Kärlet ville inte riktigt samarbeta så vi fick välja om vi skulle ge han lugnande innan han satte en kanyl i andra frambenet. Vi valde utan lugnande. Kanylen åkte in. Jag höll Gizmo i famnen hela tiden, min lilla älskling.

Veterinären frågade om jag var redo och jag svarade "Nej, men det är väl ingen idé att dra ut på det". Han sprutade in vätskan i kanylen och efter bara någon sekund kände jag hur Gizmo blev tung i mina armar.

Jag grät. Har nog aldrig gråtit så mycket i mitt liv. Gizmos päls blev blöt, jag snorade och torkade mig på tröjärmen och tårarna droppade på bordet. Efter ett tag kom veterinären in igen och visade pappren man skulle skriva på. Edvard tog pappren och gick ut och skrev på dom. Vi valde en vit urna/ask i porslinsimitation med en liten blomma på.

Länge stod jag vid bordet med Gizmo i armarna. Pratade med han, sa hur ledsen jag var och att jag hade önskat att vi skulle ha så mycket mer tid tillsammans. Jag tog fram hans lilla krokodil som jag hade haft med mig och la den mellan hans framben. Sökte febrilt efter något att lägga över honom och hittade ett underlägg som han fick som täcke.

11.00 kom vi in, 11.15 hade han somnat in. 11.50 så lämnade vi han på bordet. Jag frågade om han fick behålla sin lilla krokodil och det skulle han få. Känns som en liten tröst ändå.

När vi kom hem så var hundarna glada men jag orkade inte riktigt. Satte mig på golvet och dom torkade mina tårar. Läste ett bra tag och somnade framför tv'n. Kände mig rätt OK ändå, det var ju för Gizmos skull jag gjorde det.

Har haft gråtattacker nu hela dan. Dom kommer och går. Tog en timmes promenad med vovvarna för att tänka på annat men det hjälpte bara halvt. Många gånger började tårarna tinna igen.

Edvard ska fara iväg och spela med några kompisar, jag ska bada hundar och titta film. Krama era hundar en extra gång idag, när det är dags för dom att fara så känns det som att man borde ha kramat dom mer.

Gizmo <3

2010-02-10 - 14:19:00



Kl. 22.27
Imorgon är det dags. Knyter sig i magen bara jag tänker på det. Mitt humör växlar ständigt. Från att vara "normal" till att gråta, från att känna att jag fattat rätt beslut till att vilja ringa och säga att han inte ska avlivas imorgon.

Vi var på bio igår, jag och Edvard. Åt på Thai före. Vi firade två år tillsammans. Blev ett konstigt firande, inte så glatt som det borde vara men det är väl kanske förståeligt. De ca. 2 timmarna vi satt i biosalongen tänkte jag inte på Gizmo så mycket iaf och det var skönt att få slippa vara ledsen om så bara för ett tag.

Idag har vi inte gjort många knop. Jag har städat och haft tvättstuga när Edvard varit på jobbet. Mamma och systrarna har varit här och pussat på Gizmo, det har även Johan och Jeppe gjort.

Gizmo är pigg idag. Nästan sig själv. Det gör det hela så mycket svårare. Gör jag rätt? Ska jag vänta? Finns så många frågor och ingen som kan ge mig något svar. Jag vet ju att det bara är en tidsfråga innan han blir sämre igen men det är så svårt att hålla fast vid det när han mår bättre idag... Veterinären sa redan för 1,5 år sedan att det kanske var dags att låta han somna in. Kanske han kan leva 1,5 år till? Men är det ett liv för Gizmo?

Att ha ont varje gång han bajsar eller alltid vara dålig i magen? Att inte kunna hålla sig från att göra inne? Man riktigt ser på han hur mkt han skäms... Nej, Gizmo ska få somna in med sin värdighet i behåll, utan att ha ont mer. Men svårt är det. Och tvivlar det gör jag.

Vad gör man med askan sen? Att lämna han där är inte ett alternativ för mig. Även om det inte är riktigt han jag lämnar, själen är ju inte kvar, så vill jag inte det. Kommer känna nog hemskt att lämna han där för kremering. Gizmo hade ingen favoritplats. Jag tror jag kommer släppa den på Dundrets högsta topp. Och se hur den flyger ut för vinden. Tills dess får den vara i en ask på bokhyllan, även om det för mig ter sig lite märkligt...

Har fixat till hundarna lite (Sisu behöver badas men jag snyggade till han lite iaf, orkade inte bada nu) och fotat lite kort på alla tre tillsammans och på Gizmo själv. Fast egentligen så vill jag komma ihåg Gizmo som han var innan han blev sjuk.

Sova har jag inte gjort ordentligt på flera veckor känns det som, inatt lär inte vara ett undantag. Hundarna är kissade och nu ska vi krypa ner i sängen. Hundarna får sova tätt, tätt mot oss inatt.



Gizmo, Gizmo, älskade Gizmo

2010-02-09 - 14:21:00


Kl. 15.57
Dagen går framåt, varför förstår jag inte. Känns mörkt. Väldigt mörkt. Har fått ta det jobbigaste beslutet man behöver göra som hundägare. På torsdag kl. 11.00 kommer Gizmo vandra över regnbågsbron.

Älskade lilla Gizmo. Min vän, min livskamrat, mitt allt.



I lördags var han pigg men efter det har han tacklat av rejält. Gått ner i vikt och vill inte ens gå ut. Svansen viftar inte längre och mat vill han inte ha. Gizmo, som förut gjorde vad som helst för en bit frolic, vill nu inte ens ha skinka.

Med Gizmo började mitt hundliv och han har lärt mig så mycket! Vi tog våra första stapplande steg i utställningsringen,


Igor fanns alltid där


vi skaffade Korim och provade på nakenhundslivet


vi fick lillhusse och Gizmo tog han till sig på fem röda




vi provad på agility och blev klubbmästare 2005.


flocken utökades med en liten Tellus och Gizmo var mentor och någon att se upp til


Vi fortsatte som förut och ställde ut, körde agility och hade det bra


2007 flyttade vi till egen lägenhet. Gizmo hjälpte mig mycket den hösten. Han tog även sin största framgång i utställningsringen då han blev BIR i Gällivare


var en skön sommar det året med mycket bus och lek


och Gizmo hjälpte till att julpynta, på sitt eget sätt


I januari 2008 blev Gizmo sjuk och operation för pereinalbråck var ett faktum. Fick ta sista bilderna när han var fullpälsad:



efter operationen:


blev en sportigare frilla efter operationen


men stilen fanns kvar


sova med lillhusse gjorde man ofta, även i spjälsängen


I mars -08 så träffade jag Edvard och Gizmo tog han till sitt hjärta direkt.


Man kan nog säga att han blev lite bortskämd


Sen var det dags att bli storebror igen då Sisu flyttade in


Vi njöt av sommaren, både i Piteå och på hemmaplan


fick en ny, snygg, frisyr på höstkanten


Julafton -08 spenderades i Idre


hundarna var och jobbade med mig både på hemmaplan och i Idre under sommaren


Hösten kom och gick och julen var på hemmaplan. 2010 började fint men jag visste att det började bli dags. Gizmo var fortfarande glad och pigg men hade gått ner lite i vikt.

I fredags fick flocken tillökning och det är som att Gizmo tänkte "äntligen har hon skaffat en värdig ersättare för mig". I lördags var han pigg


Men efter det har det gått neråt. Nu har han legat i bädden sen vi var ute. Han vill inte följa med, orkar inte gå i trappen och vill inte äta.

Älskade lilla Gizmo, hur kan någon så liten skapa ett så stort hål i mitt hjärta?