Lindas Blogg

♥ Dag 2 – Min första kärlek.

Ja, vad ska man skriva? Hade min första "kille" på dagis, Frågade chans och allt ^^ Dessförinnan så var jag kär i andra, men vad är ens första kärlek? Är det den första man är kär i så jag har ett svar, eller flera för jag var inte bara kär i en, nä jag hade lååånga listor ^^ Vissa dagar var jag mer kär i en och andra dagar i en annan, berodde lite på hur de uppförde sig under dagen ;)

Jag var mycket kär på avstånd när jag var yngre, hade två killar i klassen som jag var jättekär i men jag vågade aldrig ta det nästa steget så att säga. Var sådär mysigt som det är att vara kär, man blev glad över en blick och man hade dött om han kommit på att man var kär ^^

När jag började sjuan på Gunillaskolan så hade vi helt plötsligt äldre killar att titta på (Bäckskolan var 1-6 och Gunilla 7-9 med parallellklasser)! Jag blev direkt kär i en kille i parallellklassen. Inte för att jag vet varför och det varade inte länge, upptäckte att han inte var speciellt trevlig...

Efter det blev jag kär i en kille som gick i nian. Usch vad kär jag var! Tittade efter honom i korridoren, busringde hem till honom och la på luren osv. Blev aldrig ngt, var för feg för att ens prata med honom. För ett år sedan, när jag jobbade på krogen, så spelade den här killen med mig. Han stötte på mig och frågade om jag ville följa med hem. Jag blev full i skratt och sa att han var ungefär 14 år för sent ute ;)

Efter det här, måste ha varit sommaren innan åttan, så träffade jag min första riktiga kille som jag var tillsammans med. Jag vet inte om jag var kär på riktigt eller om det mest var att jag var smickrad över uppmärksamheten egentligen, han var betydligt äldre än mig. Han såg inte ut att vara så gammal som han var så när han sa att han var 18 så trodde jag på han, han var egentligen 24, hela tio(!) år äldre än mig. Vi var tillsammans ett år och sedan träffade jag Mats.

Mats är nog den som jag vill benämna som min första kärlek. Allt var spännande, nytt, underbart, rosarött osv :) Vi spelade mkt tv-spel, umgicks med gemensamma bekanta osv. Vi var tillsammans i 4 år och det var under en tid i mitt liv som jag anser var viktig, slutet av nian, början på gymnasiet och alla dess vedermödor och även studenten. Kommer ihåg hur ledsen jag blev när det tog slut ("Jag kommer aldrig få barn!!" ;) och hur konstigt det kändes att vara ensam, det var jag inte alls van vid. Men det blev nog ändå bäst som det blev, det brukar bli så.

Jag har i stort sett haft förhållanden sen jag var fjorton utan många ensamma månader. Efter det tog slut mellan mig och Johan var jag singel från juni till februari, det är det längsta jag varit singel på 15 år... Nåväl, blev väl långt och spännande, eller hur? ;)