Gizmo <3
Kl. 22.27
Imorgon är det dags. Knyter sig i magen bara jag tänker på det. Mitt humör växlar ständigt. Från att vara "normal" till att gråta, från att känna att jag fattat rätt beslut till att vilja ringa och säga att han inte ska avlivas imorgon.

Vi var på bio igår, jag och Edvard. Åt på Thai före. Vi firade två år tillsammans. Blev ett konstigt firande, inte så glatt som det borde vara men det är väl kanske förståeligt. De ca. 2 timmarna vi satt i biosalongen tänkte jag inte på Gizmo så mycket iaf och det var skönt att få slippa vara ledsen om så bara för ett tag.

Idag har vi inte gjort många knop. Jag har städat och haft tvättstuga när Edvard varit på jobbet. Mamma och systrarna har varit här och pussat på Gizmo, det har även Johan och Jeppe gjort.

Gizmo är pigg idag. Nästan sig själv. Det gör det hela så mycket svårare. Gör jag rätt? Ska jag vänta? Finns så många frågor och ingen som kan ge mig något svar. Jag vet ju att det bara är en tidsfråga innan han blir sämre igen men det är så svårt att hålla fast vid det när han mår bättre idag... Veterinären sa redan för 1,5 år sedan att det kanske var dags att låta han somna in. Kanske han kan leva 1,5 år till? Men är det ett liv för Gizmo?

Att ha ont varje gång han bajsar eller alltid vara dålig i magen? Att inte kunna hålla sig från att göra inne? Man riktigt ser på han hur mkt han skäms... Nej, Gizmo ska få somna in med sin värdighet i behåll, utan att ha ont mer. Men svårt är det. Och tvivlar det gör jag.

Vad gör man med askan sen? Att lämna han där är inte ett alternativ för mig. Även om det inte är riktigt han jag lämnar, själen är ju inte kvar, så vill jag inte det. Kommer känna nog hemskt att lämna han där för kremering. Gizmo hade ingen favoritplats. Jag tror jag kommer släppa den på Dundrets högsta topp. Och se hur den flyger ut för vinden. Tills dess får den vara i en ask på bokhyllan, även om det för mig ter sig lite märkligt...

Har fixat till hundarna lite (Sisu behöver badas men jag snyggade till han lite iaf, orkade inte bada nu) och fotat lite kort på alla tre tillsammans och på Gizmo själv. Fast egentligen så vill jag komma ihåg Gizmo som han var innan han blev sjuk.

Sova har jag inte gjort ordentligt på flera veckor känns det som, inatt lär inte vara ett undantag. Hundarna är kissade och nu ska vi krypa ner i sängen. Hundarna får sova tätt, tätt mot oss inatt.
2010-02-10 @ 14:19:00 Allmänt Permalink

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback





Gällivarebo som pluggar till lärare och jobbar med världens roligaste jobb -säljare på me&i.

Har ett brinnande hundintresse och älskar att läsa även om det nu för tiden mest blir ljudböcker.

Fru sedan sept -14 och har tre fina ungar.

2005-01-24
Fiskeintresserad och hockeygillande kille.

Djurintresserad hamsterägare som gärna vill ha hund igen snart.

Världens bästa storebror till sina tre småsystrar.

2011-01-01
Näst först i Sverige -11 och född till trumpeter och fanfarer i form av nyårsnattens fyrverkerier.

Älskar att hoppa i vattenpölar, lyssna på böcker och att vara med sina kompisar på förskolan.

2014-06-12
Minstingen i familjen
är en liten busunge som
lindar alla runt sitt lillfinger
med sin charm och (nästan) alltid glada humör.

Att hon är född med radial aplasi låter hon inte hindra sig och är trots det den enda av mina barn som krupit "som vanliga barn".