Lindas Blogg

Var dig själv, det finns redan så många andra.

Värsta dagen i mitt liv...

Kl. 18.21
Den tyngsta dagen i mitt liv börjar gå mot sitt slut... Av någon konstig anledning har jag sovit bra inatt. Bättre än på länge. Somnade snabbt och sov som en stock.

Gizmo var upp två gånger och bajsade på golvet, han började bli sämre igen. När vi steg upp var han halvpigg. Ville inte äta men efter lite trilskandes så åt han en halv bit medvurst iaf. Allting kändes så overkligt, han drog i kopplet på väg till bilen, han har alltid älskat att få åka bil.

Framme på veterinärstationen så fick han sitta i min famn medan vi väntade. Vi fick komma in i ett rum och vänta ett tag. Jag satte Gizmo på bordet och tog av han kopplet. Pratade lite om vad som skulle hända och bad veterinären om ett "livintyg" för att få ut försäkringsbeloppet. Gizmo hade bara ett lågt försäkringsbelsopp men det hjälper lite av kostnaderna iaf.

Veterinären rakade Gizmos högra framben för att sätta in en kanyl. Gizmo darrade hela tiden. Det rann ut en droppe blod ner för hans tass och på bordet. Kärlet ville inte riktigt samarbeta så vi fick välja om vi skulle ge han lugnande innan han satte en kanyl i andra frambenet. Vi valde utan lugnande. Kanylen åkte in. Jag höll Gizmo i famnen hela tiden, min lilla älskling.

Veterinären frågade om jag var redo och jag svarade "Nej, men det är väl ingen idé att dra ut på det". Han sprutade in vätskan i kanylen och efter bara någon sekund kände jag hur Gizmo blev tung i mina armar.

Jag grät. Har nog aldrig gråtit så mycket i mitt liv. Gizmos päls blev blöt, jag snorade och torkade mig på tröjärmen och tårarna droppade på bordet. Efter ett tag kom veterinären in igen och visade pappren man skulle skriva på. Edvard tog pappren och gick ut och skrev på dom. Vi valde en vit urna/ask i porslinsimitation med en liten blomma på.

Länge stod jag vid bordet med Gizmo i armarna. Pratade med han, sa hur ledsen jag var och att jag hade önskat att vi skulle ha så mycket mer tid tillsammans. Jag tog fram hans lilla krokodil som jag hade haft med mig och la den mellan hans framben. Sökte febrilt efter något att lägga över honom och hittade ett underlägg som han fick som täcke.

11.00 kom vi in, 11.15 hade han somnat in. 11.50 så lämnade vi han på bordet. Jag frågade om han fick behålla sin lilla krokodil och det skulle han få. Känns som en liten tröst ändå.

När vi kom hem så var hundarna glada men jag orkade inte riktigt. Satte mig på golvet och dom torkade mina tårar. Läste ett bra tag och somnade framför tv'n. Kände mig rätt OK ändå, det var ju för Gizmos skull jag gjorde det.

Har haft gråtattacker nu hela dan. Dom kommer och går. Tog en timmes promenad med vovvarna för att tänka på annat men det hjälpte bara halvt. Många gånger började tårarna tinna igen.

Edvard ska fara iväg och spela med några kompisar, jag ska bada hundar och titta film. Krama era hundar en extra gång idag, när det är dags för dom att fara så känns det som att man borde ha kramat dom mer.